"Elva nätter före jul! "
Ganska nära ändå... Stackars Liam kommer inte att få det lätt där i lussetåget om några år om tanken är att föräldrarna hans ska lära honom sångerna...
Som vanligt morgontrötta jag tar mig inte för att göra ett skit under förmiddagen men när väl kvällen kommer så vaknar jag till liv och så skulle kunna vart uppe halva natten om så är.
Sussade som en prinsessa inatt och så även min prins...ja då som en prins såklart!
Hämtade in lilleman till mig och myste länge och gott, kvalitetstid!
Febern, den har släppt och känner mig genast mycket piggare i kroppen.
Kliver upp och möter total röra i kök. Som vanligt när man lever med Karlsson står alla skåpsluckor på vid gavel. Smulorna ligger kvar på soffbordet och kaffekoppen så fint bredvid. Knappast svår utmaning att läsa karlns väg genom morgonrushen.... Gnäller lite för mig själv och ger honom en irriterad tanke med massa svordomar. Här går man varenda jäkla eftermiddag och plockar och har sig för vakna upp dagen efter och möta lika mycket arbete framför sig . Grrrrr....hur är det möjligt att vi, två personer kan skitna ner så fort! Kim stackarn är i samma veva helt ovetande om mina svordomar över honom, kanske tur ändå då nästa tanke slår mig.......jag är nog trots allt 10 gånger värre på att hålla ordning och reda. Kanske inte befogat att gnälla om jag själv inte håller måttet, dessutom ....kan ju vara ett smart drag att inte säga något för att slippa påtryckningar om min garderobsstädning som borde gjort för si sådär 2 månader sen...
Rastlös framåt eftermiddagen tog jag mig en sväng till torp, fönstershoppade lite med tom plånbok och inhandlade lussebaksgrejer!
Baka baka lussekattisar! Bakade sen så det stod härliga till. Konstaterar att mitt ögonmått kanske inte är det bästa, den ena dubbelt så att som den andra men hur som helst så kommer jag väl själv hinna äta upp alla bullar innan jul så väl ingen som hinner att se dem på uppläggningsfat ändå. Dessutom, det sägs att "man äter med ögat"...men vad är det för en blind tok som kommit på det där, det gör man ju ändå inte...jo kanske Liam då fast stackarn har ju inte koll på varken händer eller fötter än så det kan ju knappast han rå för heller...
Tillägnade två fin fina bullar till min bättre hälft, en för att orsaka mitt dåliga morgonhumör
Osså en för att han faktiskt ändå är det bästa som hänt mig och blint står ut med mig var dag...
Gräddade och klara hugger jag i en nybakt smarrig lussebulle, lutar mig tillbax och inser att jag som vanligt stökat upp och ner på hela köket. Denna gång svär jag över mig själv istället, att jag aldrig lär mig!
Dåsar till och känner mig riktigt krass, tar tempen ....ja men visst vad bra serru, nu välkomnar vi febern som snällt återvänt som en käftsmäll! Man tackar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar