Pöjken min försöker febrilt lära sig att ta sig fram både med händer och fötter, njaaa ...mest händer faktiskt. Trots en jääääkla vilja och ett hetsigt humör ( precis som sin far...ok kanske lite av mor oxå) förmår sig stackarn inte att lära sig krypa. Lite trög så tycker morsans hans som övar och övar med leksaker framför honom och krypandes bredvid. Men skam den som ger sig. Istället för att lista ut hur han ska få knäna under sig så har han där istället kommit på att det går minst lika bra att hasa sig fram med hjälp av armbågarna, ha ha min lilla ål. Smyger på grabben ( mest för att han vägrar ta sig någon vart då jag står bredvid utan sträcker då istället ut armarna och skriker tills dess att jag plockar upp honom, lat lik sin far) för att se honom åla sig från kök till vardagsrum och slutligen ta sig in i tvänken ... Gulliga Goa lilla grabb, älskar den lilla nyfikna blick som kikar ut ur möblemanget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar