Små små stapplande första steg gjorda av liten terrorist!!

Sicken kille!!! Mammas stora pöjk har idag tagit sina allra första steg på alldeles egna vingliga ben, ostadigt men såklart med stil! Några få framåt, några bakåt och sen framåt march! Nu låter det som om han kilat iväg flera meter men så var inte riktigt fallet. Tror att vi lyckades räkna till fem små steg i framåtriktning...så sött! Sandra som kom på lunch fick fint vara med och beskåda denna utveckling. Förvånad liten kille börjar bli riktigt stor, mammas pojk...så stolt en blir! Bäst av allt är att pojken lyckades pricka in min mammalediga dag när jag nu lämnar över till pappa och själv mot två jobbdagar!! Ha ha "in your face" Kim, du som sagt att han kommer att lära sig gå när du är hemma med honom:)))!

För övrigt så har Liam inte varit alls varit speciellt rolig att hänga med idag. Envisa jäkla onge så han gnällt, mest hela dagen! Ingenting jag gör passar herrn, går vi hand i hand så går vi i fel riktning. Sätter jag honom så skriker han, bär jag honom så vill han ner! Otacksamma unge, mamma blir sååååå trött! Går ju för böveln inte att hålla sig hemma en hel dag med honom, han klättrar ju på väggarna i tristess och kör med morsan till förbannelse. Jo, jag inser att jag nog inte har någon annan än mig själv att skylla, har väl skämt bort och curlat grabben lite väl mycket, kanske är dax att sätta ner foten så det blir lite ändring i hierarkin i den här familjen. Borde ju trots allt vara jag som ska bestämma och inte en ettåring!!! Jodå, här ska nu bli andra bullar...!!!!

Lämnade sådär lagom vid eftermiddagen över gnällig unge till bästa Jenny och åkte för att träna istället. Snällt va? Ha, trodde jag me...
I mitt huvud skulle han ge henne en mardrömseftermiddag men icke näää...
Måste förklaras med att ungen e trött på morsan sin och bara kör med henne för i Jennys sällskap hade han istället varit på strålande humör, den lilla charmören! Tack för den Liam, skulle jag kanske kunna få lite av den varan oxå tack!!!!!???!!!

En långpromenad och ett hårt kettlebellspass senare och jag är måttligt mör i kroppen. Med spagettiben stapplar jag nu till sofflocket och hänger med tvn resten av kvällen(Jo, Kim oxå då förstås även fast han...hör och häpna...e ganska så tystlåten idag!). Träningsvärk på ingång...näää inte ännu väl???...gudars då!! Då kommer jag garanterat inte undan, det kommer att kännas till morran vill jag lova!