Allt går väl att tävla om???

Nu bryter vi tystnaden här i hemmet!
För två veckor sedan diskuterade Kim och jag kring vem av oss som drack upp den förbannade juicen stup i kvarten???? ( jag vet, den varianter fajter har vi. Kanske brist på mer betydelsefulla dispyter, vad vet jag?)

Jag hävdade såklart att Kim var den skyldige som jämt och ständigt står med näsan i kylskåpet för att leta efter nåt att knapra på eller dricka. Jag tillägger att jag enbart på lördagar dricker juice till frukost.
Kim å andra sidan hävdar såklart motsatsen och säger istället att jag är den som måste dricka upp den då han aldrig tar mer än en liten skvätt eller två när han går förbi....dag eller natt!

Nu till det underliga....
Sen denna diskussion har nu en stycke oöppnad juice stått orörd i kylskåpet??

Ikväll hamnade vi båda åter i diskussionen, denna gång kring mysteriet med den oöppnade juicen.
Det visar sig nu att två stycken vinnarskallar vägrar ge den andre någon fördel.
Kim som sprungit förbi kylskåpet femtioelva gånger per kväll och varje gång varit på väg att öppna fanskapet men med risk för att ertappas och få ett "i told you so" har istället låtit bli.

Själv har jag gång på gång känt mig sugen på juice men varje gång kommit på mig själv i tanken "e det lördag idag eller?", så även den här vinnarskallen vägrade ge sig!

Nu står vi båda och tömmer paketet på juice, vi släpper garden och möts halvvägs. Kanske har vi lika stor del i att juicen tar slut? Kanske har vi båda fel bild av oss själva och vårt beteende? Kanske har vi smärre problem att finna mer betydelsefulla tävlingar och fajter än ett envist utdragande av denna simpla modell? Kanske behöver vi var sin tvångströja? Kanske har vi det ganska så fridfullt i vårt hem och behöver hitt på något att bråka om? Kanske vi bara e sådana? Hur sim helst, Fullt normal är nog ingen av oss. Vad vi däremot kan konstatera är att vi båda är förbannat envisa och tävlingsskallar i minsta grej...

Allt går att tävla om, allt ska man vinna!

Så...med det sagt.....
Vi kan inte för allt i världen förstå varför vår lilla lilla Liam blivit så in i heeee----te envis och styr och ställer med en vilja av stål???? Någon ???