Liten med komplex, morgontrött men överjäklig att natta nu för tiden!

Jodå, nu ungefär kanske det bör vara dax för mig att sluta kalla Liam för lilla tjockis! Idag fann jag honom på vågen med en uppgiven blick...börjar stackarn få komplex redan vid ett års ålder tro?

Annars har det varit ståhej här i vanlig ordning. Familjen steg för ovanlighetens skull upp samtidigt denna tidiga morgon, Liam något trögstartad där runt 07 snåret.
Pappa Kim försökte väcka honom med ett liten sött "godmorgon sötis"...nääähää inte det nä. Provade istället att smeka liten över ryggen för att få honom att vakna till... Nääänä inte det heller det. Övergick till gungade rörelser av pojken... inte vaknade han där heller inte utan andades istället tungt och fridfullt. Kim som här börjar bli något otålig(han på väg att lämna Liam till farmor för att åka på kundmöte och jag i fas att göra mig iordning för jobbet) provar vid det här laget att banka i garderobsdörrar och högljutt slänga igen dem men inte heller det verkar hjälpa.

Aningen morgontröttis vår grabb???? Inte så lite heller! Den sortens pöjk gillar inte att stiga upp i ottan han, däremot vaknade han till slut i armarna på stressad pappa Kim! Poff! I med gröt och iväg i bilen for dem. Fint det att vi planerar så att Liam får hänga med i vårt morgontempo ala frukost på stående fot och Max fem minuter. Därefter påklädning, vad som ligger närmast och kasta oss iväg! Jo, Så jobbar vi!

Nu då till nattning istället!!!! Vad hände? När vände det? Å hur kan vi få våra rutiner att fungera igen????
Liam som alltid varit så lätt att lägga vill inte alls sova om kvällarna längre? Arg som en bi står han i sin säng och gormar och skriker. Själv försöker jag ducka för nappar och dylikt som han gärna kastar i huvudet på morsan sin. ONGE!!!!!! Det går inget vidare för oss! Inser att påskfirande och fjällenståhejet har rubbat hans rutiner något och antar att han har någon form av utvecklingsfas men ändå...här om kvällarna är han numera hopplös att få i säng. Han vill helst spendera hela långa dagarna att gå, gå, gå, runt runt runt i huset och somnar till slut av utmatning de senare än vanligt. Så var det med det ja, nu har man tydligen att göra med en envis lite rödtott springandes runt dagarna i ända och som grädde på moset så förlorade vi även egentiden om kvällarna som jag såååå uppskattat.... Jovars, det e änna tur man e ung va ..!

Jag säger GODNATT!