Skönt är väl ändå att Kim fixar och trixar med frukost till lilleman och sig och klär honom redo för ny dag innan han lämnar oss för jobbet. Jag själv, tragiska Jag tog mig stapplande ut till vardagsrummet under tiden och försökte vakna till liv liggandes på soffan. Tappert försök kanske , halvslumrade oattityd hopp om att tiden skulle stå stilla så att jag skulle få sova bara en liten stund till. Hopplös jag e, morgonmänniska....nädu, inte ett dugg!
När Kim lämnar oss har Liam vaknat till och för ett herrans liv, körde i vanlig ordning ett hejdundrande race genom vardagsrum och kök....runt... runt...runt, högt tjoande(en elefantpatrull skulle förmodligen låta mindre) i försök att roa nyvaken mamma.
Finner det lite komisk ändå när jag tänker tillbax till i lördags då jag tidig morgon fick ett mess från Katarina som äveb hon vart uppe tidigt med barn och som berättar hur gulligt hennes lilla Thea sitter och gosar och leker snällt på golvet i lugnan ro. Förstå min tankegång när jag sen tittar sen upp och möter totala motsatsen till lugn och ro... En virvelvind utan dess like i full galopp som river allt han kommer åt.
Hur kan barn vara sååå olika? Hjääääälp, vad energi!
Jaja, hur som helst! Haft en riktigt slapp dag och myst hemma mest hela dagen. En promenad till svägerska och sen vidare runt i området var den motion det är fläsket fick idag. LillTjockisen i vagnen sov sig mest igenom dagens rutt. Nåväl, frisk luft gör ju i alla fall gott för oss alla.
Vill slå ett slag för den hemmagjorda müsli som svärmor lärde mig att göra. Fick gjort en egen omgång idag och det är makalöst gott, supernyttigt och framför allt såååå enkelt( ett måste för den här tösen)! Tack svärmor, kommer aldrig mer att köpa dyr sockerbomb till müsli i affären igen!
Startade även veckan men en liten tår längs med kinden, värst var blödig man blivit på senare dar. Denna gång så väldigt tagen av Sofias änglar där en familj förlorat sitt barn på värsta tänkbara sätt, pappan hade själv råkat backa över sin pojk som senare avled. Ryser bara av tanken och kan fortfarande inte riktigt släppa den den obehagliga känsla jag fick. Hur tusan går man vidare efter en sån olycka? Hur läker man? Tänk vad snabbt livet kan ta helt fel vändning!
Så lyckligt lottad man är, tänk tänk hur jäkla lyckligt lottad man är! Vill just i denna stund bara plocka upp min lilla kille, hålla honom så tätt och överösa honom med pussar och kärlek. Tror däremot inte att sömntutan hade uppskattad mammas tanke lika mycket just i denna stund så får snällt sansa mig och spara på pussar tills morgonen gryr....vem vet, kanske får mig att skutta upp i sängen för en gångs skull :)
Puss och godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar