Liam ramlade ner från vår säng idag!!!!
Förståååå vilket dåligt samvete jag har tampats med för att inte varit tillräckligt snabb på att fånga upp honom :( !!!!!'
Stackarn tokskrek men tystnade så fort jag fått jag fick upp honom i famnen igen. Två minuter senare leker han vidare i sina vilda spår helt oberörd av denna mardröm. Morsan hans tog det här dramat förmodligen värre än grabben själv men fyyyyyyyyy vilken mardröm, vilket scenario min hjärna spelade upp innan jag hann fram till honom. Nu pryder en bula och ett blåmärke den lilla pannan och morsan hans har suttit som ett klistermärke på lillskiten mest hela dagen.
Jaha, är väl bara att konstatera att det är tur att barn inte väljer sina föräldrar, med dagens framträdande hade jag nog inte varit förstaväljarens val utan snarare den som stod kvar till sist....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar